två jävla fån.
Åh gud, vet inte om jag ska skratta eller gråta? jag kanske överreagerade, igår skrattade jag åt det, jag var förbannad, jag vågade skrika, vågade bråka, ni stod där som två jävla fån, med dåliga argumment.
en av dem värsta känslorna borde nog vara att inte bli hörd, det är en vidrig känsla.
Ni bryr er inte, Man får bry sig om sig själv, Och det ska jag börja göra, mer än någonsin. NU.
| Du vet den där jävla känslan, som man kan känna när det känns som om man inte finns? när man börjar tvivla på sin existen, när man tänker för sig själv " FINNS JAG ENS?" när man kör race på cykeln för att känna något. bli något. När man är bland sina vänner, och man kanske flikar in då och då med några ord, eller skriker ut något. Men dom bryr sig inte, dem svarar inte, som om man inte var där, som om man inte fanns. när det orsakas av ens "vän & pojkvän" då är jag inte ens säker på att jag vill ha er i mitt liv. igår ville jag bara ta min jävla cykel och köra rakt ner i sjön. TÄNKER FAN KRÄVA ATT BLI HÖRD. DRA ÅT HELVETE VAD ARG JAG VAR IGÅR. |